the 
Image Gallery
Ulcerös colit - en bildkavalkad
Definition
Ulcerös colit är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom där inflammation huvudsakligen drabbar slemhinnan i tjocktarmen och ändtarmen. Orsaken till sjukdomen är tillsvidare okänd. Den lindrigaste formen av sjukdomen, där denna endast affekterar ändtarmen, kallas ulcerös proktit.
Normal slemhinna i den transversala delen av tjocktamen till vänster. Till höger ses lindrigt inflammerad tjocktarmsslemhinna.
Symptom
Debuten är oftast smygande - under en period av dagar eller veckor får patienten en tilltagande diarre som småningom blir blodtillblandad. De huvudsakliga symtomen är diarre, blödning från tarmen, krampartade magsmärtor, som lättar efter tarmtömning, och ett häftigt avföringsbehov. Buksmärtor och feber är tecken på att sjukdomen är aktiv. Ulcerös colit kan orsaka förändringar också utanför magtarmkanalen, bl.a. ledinflammationer, hudmanifestationer som knölros (erytema nodosum) och ögonaffektion (irit). Levern påverkas inte sällan av sjukdomen och den kliniskt mest betydelsefulla leversjukdomen är en inflammation i gallvägarna, som kallas skleroserande kolangit.
Svår ulcerös colit i ändtarmen (till vänster) och i tjocktarmen (till höger)
Diagnos
Colonoscopi är den viktigaste undersökningen för att fastställa diagnosen vid ulcerös colit.
Sjukdomshistoria (det att patienten berättar om sina symtom, anamnes) och klinisk undersökning är fortsättningsvis de två viktigaste undersökningsmetoderna inom medicinen, och en preliminär diagnos kan oftast ställas redan på basen av dessa. Rektoskopi (en endoskopisk undersökning av ändtarmen) och colonoskopi (en endoskopisk undersökning av tjocktarmen) ger nästan alltid en säker diagnos. Laboratorieprover visar oftast anemi, förhöjd mängd vita blodkroppar och blodplättar (trombosyter), albuminvärdet är lågt, och CRP och SR ("sänkan") är förhöjda. Eftersom en bakteriell infektion i tarmen kan ge liknande symtom som ulcerös colit kan det vara skäl att göra en odling av sjukdomsalstrande bakterier (t.ex. yersinia, campylobacter och salmonella) från avföringen.
Uppskattande av svårighetsgrad.
Den klassiska Truelove-Witts-klassifikationen av svårighetsgrad (något modifierad). Bowel movements = Tarmtömningar. Blood in stools = Blod i avföringen. Fever = Feber. Pulse rate = Puls. Hb = Hemoglobin. ESR = Sänka. High = Hög. Low = Låg. Worse = Värre. Slight = Lindrig.
Ulcerös colit kan vara allt från en helt lindrig diarre till en svår, nästan livshotande, sjukdom som kräver vård på intensivvårdsavdelning. Att göra en värdering av sjukdomens svårighetsgrad är därför viktigt i kliniskt arbete.
Sjukdomens utbredning
Ulcerös proktit drabbar endast ändtarmen
Den lindrigaste formen av ulcerös colit affekterar endast ändtarmen, rectum, mindre än 15 cm från ändtarmsöppningen.
Distal ulcerös colit, endoskopiskt fynd i slutet av tjocktarmen.
En ulcerös colit som omfattar ändtarmen och sista delen av tjocktarmen (som kallas sigmoideum, "den S-formade tjocktarmsslingan") kallas proktosigmoidit, ibland används också termen distal colit.
En vänstersidig colit affekterar tarmen upp till mjältkröken, flexura lienalis.
Inflammatoriska polyper hittas ofta hos patienter med mångårig ulcerös colit. Dessa polyper är ofarliga och behöver inte avlägsnas.
En extensiv colit omfattar tarmen också ovanom mjältkröken, oftast upp till leverkröken (flexura hepatis).
Ulcerös colit, förändringar i blindtarmsregionen, cecum.
En pancolit omfattar hela tjocktamen, termen total colit används också.
Tjocktarmen, colon, och dess olika delar. Liver = Lever, Stomach = Magsäck
I sällsynta fall ser man inflammation endast i ändtarmen och i blindtarmsregionen (caecum - observera gärna att appendix inte är blindtarmen utan blindtarmsbihanget), medan resten av tjocktarmen är frisk.
Skillnader mellan ulcerös colit och Crohn´s sjukdom
Svår inflammatorisk tarmsjukdom i den S-formade tjocktarmsslingan, ulcerös colit till vänster och Crohn´s sjukdom till höger.
Ulcerös colit och Crohn´s sjukdom är närbesläktade och har många gemensamma drag. Det finns dock en del typiska skillnader. Fistelbildningar och affektion av ändtarmsöppningen är mycket vanligare vid Crohn´s sjukdom än vid ulcerös colit. Crohn´s sjukdom kan förekomma var som helst i magtarmkanalen och kan förekomma fläckvis, medan ulcerös colit drabbar endast tjocktarmen och ändtarmen. Aftösa små sår i tarmen är vanliga vid Crohn´s sjukdom men sällsynta vid ulcerös colit.
Differentialdiagnoser
Differentialdiagnoser: Inflammation orsakad av strålbehandling (till vänser), cancer i ändtarmen (i mitten) och infektiös colit orsakad av campylobacter (till höger)
Det finns flera sjukdomar som kan orsaka symtom liknande dem vid ulcerös colit. En bakteriell eller virös infektion i magtarmkanalen kan orsaka blodig diarre, likaså cancer i ändtarmen eller tjocktarrmen. Divertikelsjukdomen - väldigt vanlig hos äldre människor - kan ge likartade symtom.
Mera sällsynta åkommor med liknande symtom är pseudomembranös colit (en infektion orsakad av bakterien clostridium difficile oftast förekommande i samband med eller efter antibiotikabehandling, iskemisk colit (en skada på tarmen orsakad av cirkulationsrubbningar) och en strålskada på tarmen. En sjukdom i ändtarmen med namnet solitärt rectumulcus ger symtom påminnande om en ulcerös proktit. Vissa värkmediciner kan orsaka skada på tarmen med blodig diarre som följd. Patienter med kronisk diarre - men med ett normalt fynd i colonoskopi - kan ha en mikroskopisk kolit (det finns två typer av dessa, kollagenkolit upptäckt i Sverige på 70-talet, och lymfosytkolit).
Pouchitis
Pouchit
Hos patienter som blivit opererade för ulcerös colit kan sjukdomen återkomma i den reservoar som gjorts av den sista delen av tunntarmen (reservoaren har sedan kopplats ihop med ändtarmsöppningen och patienten behöver alltså inte någon stomi, "påse på magen"). Denna typ av sjukdom kallas pouchit, och behandlas med i huvudsak samma mediciner som vanlig ulcerös colit.
Cancer orsakad av ulcerös colit
Tjocktarmscancer orsakad av ulcerös colit
Ulcerös colit innebär en risk för cancer i tjocktarmen och ändtarmen, och kräver därför regelbunden uppföljning också i de fall där sjukdomen redan sedan länge varit helt symtomfri. Vid en total eller extensiv colit börjar risken stiga då sjukdomen varat i över 8 år. Vid en vänstersidig colit ökar risken först efter ett par decenniers sjukdom. En ulcerös proktit innebär inte någon ökad cancerrisk.
En DALM-förändring i ändtarmen
En cancer i tarmen föregås alltid av dysplasi, oftast ett fynd synligt endast i mikroskop, men ibland associerad med en förändrig som kan ses under en colonoskopi. En sådan DALM- förändring (DALM= Dysplasia Associated Lesion or Mass) innebär att patienten har en 50% risk för cancer, antingen i den synliga förändringen eller annanstans i tjocktarmen.
Scarring
Ärrförändringar efter en mångårig ulcerös colit.
En långvarig - och i initialskedet svår - ulcerös colit efterlämnad ofta iögonenfallande ärrförändringar i tarmslemhinnan. Dessa ärr orsakar dock inte några symtom.
Behandlig
Trots att sjukdomen har reagerat gynnsamt på behandlingen och patienten är helt symtomfri kan man i colonoskopi se lindriga fläckvisa colitförändringar.
En lindrig ulcerös proktit behandlas med 5-aminosalicylatsuppositorer (5-ASA, t.ex. Asacol). En svår proktit behandlas med lavemang innehållande 5-aminosalicylat eller cortison.
En lindrig colit behandlas lämpligen med 5-ASA-tabletter eller med lavemang innehållande 5-ASA eller cortison. En svår colit behandlas med cortison antingen i tablettform eller intravenöst. En medicin med namnet cyclosporin används vid svåra akuta skov där alternativet ofta är operation.
Då sjukdomen lugnat sig övergår man till uppehållsbehandling med 5-ASA-preparat, och denna behandling bör sedan fortgå i år eller årtionden, ofta livet ut. I de fall där sjukdomen kräver fortsatt cortisonbehandling kan man minska cortisonbehovet (och därmed risken för biverknignar av cortison) med azathioprin.
Kirurgisk behandling kan bli nödvändig ifall sjukdomen inte reagerer på den medicinska behandlingen inom en rimlig tid, eller återkommer i form av svåra skov trots uppehållsbehandling. Om man undr uppföljninge ser tecken på att en påtaglig risk för cancer föreligger är kirurgisk behandling absolut nödvändig.
|