Cancer i matstrupen - allmänt

Ja. Den ena och vanligaste typen är mikroskopiskt skivepitelcancer, som uppstår i matstrupens slemhinna. Den andra typen kallas adenocarcinom, och uppstår i magsäckens slemhinna. Från magsäcken kan denna typ av cancer växa upp i matstrupen, men denna typ av tumör anses inte vara cancer i matstrupen. Ibland kan en människa få områden i matstrupen med slemhinna av samma typ som i magsäcken, så kallad Barret´s oesophagus, och i denna slemhinna kan det uppstå cancer av adenocarcinomtyp. Denna typ av cancer i matstrupen utgör några procent av alla fall.

En uppenbar tumör i oesophagus, och mikroskopisk undersökning visade att det var fråga om en cancer i matstrupen.

Incidens

I Finland har denna typ av cancer minskat i förekomst, och detta är lyckligt eftersom det är fråga om en rätt så svår cancersjukdom. På 50-talet insjuknade omkring 7 av 100.000 människor per år i denna sjukdom, medan samma siffra nu är endast omkring 2. Sjukdomen är något vanligare i Finland än i de övriga nordiska länderna.

Förekomsten av cancer i matstrupen har avsevärt minskat i Finland under de senaste 40 åren

Riskfaktorer för cancer i matstrupen

En kronisk irritation i matstrupen kan orsaka cancer, oberoende av vilken orsaken är till irritationen. För några årtionden sedan var det inte ovanligt att barn i Finland i misstag drack lut - ett ämne som ännu på 40-talet allmänt användes som tvättmedel. Lut orskakar en svår frätskada på matstrupen - på ett par sekunder - och som en sen följd av lutskadan såg man inte sällan cancer i matstrupen.

Lut används inte mera i hushållen, men i stället finns det i varje kök en hel del potentiellt farliga ämnen, t.ex. diskmaskinpulver, som kan orsaka en lika svår skada på matstrupem som lut. Åtgärder för att förhindra katastrofer av denna typ i barndomen är säkert en av de viktigaste profylaktiska åtgärderna mot cancer i matstrupen.

Kan kronisk refluxsjukdom öka risken för cancer i matstrupen?

Ja. En kronisk refluxsjukdom, med dagliga sura uppstötningar, kan orsaka en så kallad Barret´s oesophagus, där en del av matstrupens slemhinna ersätts av slemhinna av den typ om finns i magsäcken. Denna typ av slemhinneförändring i matstrupen är förenad med en klart ökad risk för cancer, och yngre människor med Barret´s oesophagus bör nog uppföljas med regelbundna gastroskopikonrtroller på grund av denna risk.

Rikligt användande av alkohol och rökning är förenade med en ökad risk för cancer i matstrupen. Så kallade nitrosaminer i födan anses kunna orsaka cancer i matstrupen, och likaså i magsäcken. En patienten som genomgått en operation på grund av magsår, där en del av magsäcken avlägsnats, har en något större risk att få cancer i matstrupen än annars.

Om man varit storförbrukare av alkohol - och sedan slutar - hur länge är risken för cancer i matstrupen förhöjd?

Detta har faktiskt undersökts väldigt noggrannt i en studie från Hongkong (Cheng KK et al: Stopping drinking and risk of oesophageal cancer, BMJ 1995;310:1094-7). Risken för cancer går snabbt ner då man slutar använda alkohol, men det tar ända upp tilll 15 år innan risken är samma som för människor som aldrig haft något alkoholproblem. Ett måttligt socialt användande av alkohol orsakar inte någon riskökning.

Finns det faktorer som skyddar mot cancer i matstrupen?

Citrusfrukter och färska grönsaker minskar risken för denna sjukdom.

Om en nära släkting haft denna sjukdom, är risken då större?

Om en förälder, bror eller syster haft cancer i matstrupen, var riskökningen 40 - 80% i en studie från Linxian-området i Kina, där förekomsten av denna sjukdom är osedvanligt hög (Guo W et al. A nested case-control study of oesophageal and stomach cancers in the Linxian nutrition intervention trial. Int J Epidemiol, 1994;23:444-50)

Symtom

Sväljningssvårigheter, dysfagi, är typsymtomet. Till en början är det svårt att svälja fast mat - segt kött och mjukt bröd brukar först ge symtom, däremot går knäckebröd oftast bra. Sväljningssvårigheter hos en äldre människa bör alltid utredas, och svälningsvårigheter hos en människa över 40 - 45 års ålder är alltid misstänkta för cancer. Hos unga människor ser man ofta funktionella sväljningsbesvär (globus dysfagi), där det typiskt är svårt att svälja "tomt" utan mat, medan maten går bra ner, och vid sådana symtom behöver man inte i första hand misstänka cancer.

Cancer i matstrupen orsakar symtom först i ett skede, då matstrupen redan är svårt förträngd, som i detta fall.

Diagnostik

Diagnosen fås lätt med gastroskopi, en undersökning som inte är svår med modärna instrument. Sväljningsbesvär, som fortsätter flera veckor, bör alltid utredas med gastroskopi, och i samband med denna kan man också ta provbitar, biopsier, från eventuella tumörförändringar.

Finns det andra sjukdomar, som kan orsaka samma symtom som cancer i matstrupen?

Godartade förträngningar orsakar precis samma symtom som cancer. En godartad förträngning kan vara medfödd, så kallad Schatzkis ring, eller vara ett resultat av en långvarig inflammation i matstrupen, så kallad refluxoesophagit. Vid dessa godartade tillstånd är anamnesen ofta lång - patienten kan ha haft sväljningsbesvär av och till i åratal, och en hel del sura uppstötningar.

Vilka ytterligare undersökningar bör göras, sedan cancerdiagnosen är klar?

Man bör initialt sträva till att klargöra, ifall tumören är lokal, eller om den har spritt sig till omgivning, eller eventuellt till och med orsakat metastaser i andra organ, t.ex. levern eller lungorna. I de fall där sjukdomen är spridd är kirurgisk behandling inte möjlig.

Datortomografi (CT-undersökning) av matstrupen och området runt omkring denna ger en god vägledning om eventuell spridning. Ultraljudsundersökning via ett endoskop kan också ge god information. En vanlig lungröntgen visar om patienten har metastaser i lungorna, och en ultraljudsundersökning av levern, alternativt CT-undersökning, kan påvisa metastaser i levern.

Behandling

Patienten är ofta på äldre sidan, och sjukdomen inte sällan symtom först i ett skede, så den redan spridit sig till omgivning, vilket gör att kirurgisk behandling inte är möjlig. I de fall, där man inte har några tecken på spridning strävar man till radikal kirurgisk behandling, dvs man försöker få bort tumören helt och hållet. Radikal kirurgisk behandling är den enda behandling, som kan bota denna sjukdom helt och hållet.

Kan man operera bort matstrupen?

Ja, det kan man. För att möjliggöra passage av födan från svalget till magsäcken finns det flera möjligheter. Man kan dra upp en del av magsäcken i brösthålan, alternativet är att man tar en del av tjocktarmen och flyttar den upp i brösthålan (interposition av tjocktarmen).

Strål- och cytostatikabehandling kan vara oväntat effektiv vid behandling av skivepitelcancer i matstrupen. Denna patient hade en tumör, som orsakade en svår förträngning i medlet av matstrupen. Efter behandlingen ser man endast en obetydlig ärrförändring, i bilderna till vänster. Patienten kan äta helt normalt, förträngningen är borta.

Den vanligaste typen av cancer i matstrupen, skivepitelcancer, reagerar lyckligtvis ofta gynnsamt på strålbehandling. Med strålbehandling - ibland kombinerad med cytostatica-behandling ("cellgift") - kan man bromsa upp sjukdomen ibland för en rätt så lång tid. Med denna typ av behandling kan man dock inte bota sjukdomen helt och hållet.

Vad gör man om tumören täpper till matstrupen helt och hållet?

Det är naturligtvis avgörande för patientens livskvalitet, att han eller hon kan äta, att maten går ner. Ifall cancern i matstrupen orsakar ett hinder, så att maten inte alls går ner, kan man åtgärda detta på olika sätt. Man kan "skära ett hål" med laser genom tumören. Alternativt kan man utvidga öppningen genom matstrupen och sedan under en gastroskopi sätta in en protes "stent" som garanterar, att tumören inte kan växa in i öppningen och täppa till denna.

En bild av tjocktarm, som använts för att ersätta matstrupen. Tjocktarmen klarar förvånansvärt bra av uppgiften att fungera som matstrupe.

En protes "stent", applicerad i tumörområdet för att hindra att cancern i matstrupen täpper till passagen

Prognos

Cancer i matstrupen är en allvarlig sjukdom. Enligt Finlands Cancerstiftelses statistik från 50-talet levde enast 5 % av patienterna 5 år efter diagnosen, och trots ofantligt förbättrad diagnostik och behandling var samma siffra på 80-talet endast omkring 9%.