the 
Home Page
MAGSÅR
Sjukdomens orsaker
Saltsyran, som utsöndras från magsäcken, är det ämne som fräter magsäckens eller tolvfingertarmens slemhinna och orsakar katarr eller sår. Sjukdomen kan antingen bero på, att det utsöndras för mycket saltsyra eller på att slemhinnans motståndskraft mot saltsyra blivit nedsatt.
Faktorer som ökar saltsyreutsöndringen
Rökning ökar saltsyrans utsöndring, och eftersom den även försämrar slemhinnans motståndskraft är rökning den absolut viktigaste orsaken till magsår. För en ung människa uppkommer knappast några sår om han/hon inte röker. Om patienten fortsätter att röka, tar det längre för såret att helna, och risken att det skall komma igen är mycket stor. Då man har sitt första magsår - då är det rätta tiden att sluta röka för gott! Ibland används nikotintuggummin i samband med att man försöker sluta röka. Detta tuggummi kan tyvärr ibland irritera magen om man har ett öppet sår där, och därför borde dess användning undvikas. Nikotinplåster kan man däremot nog använda. Det bästa skulle dock vara att helt enkelt bara sluta röka - det lyckas nog bara man försöker!Kaffe ökar saltsyrans utsöndring. Man vet att redan 4 koppar kaffe om dagen ökar saltsyrans utsöndring med ca. 70 % - och många dricker mycket mera än 4 koppar om dagen. Då magsårsjukdomen är i ett aktivt skede är det bäst att hålla paus med kaffedrickandet, och också efter tillfrisknandet är det skäl att dricka kaffe i endast måttliga mängder.
Stress ökar bevisligen saltsyrans utsöndring. Man vet att ``ogjorda arbeten'' i det här avseendet är allra besvärligast. Det är dessa arbeten som borde ha blivit gjorda igår, men som ännu är ogjorda, och man vet inte om man hinner göra dem idag - eller ens i morgon... Tyvärr är det inte så lätt att slippa stress. Man skall dock försöka hålla sin arbetsbörda sådan, att man med måtta klarar av den. Idealet är, att arbetsbordet är rent, när man på eftermiddagen går hem från jobbet!
Ärftliga faktorer inverkar mycket på saltsyrans utsöndring, och därför går sårsjukdomen i viss mån i släkten. Det här är den enda faktorn som patienten själv inte på något sätt kan inverka på.
Faktorer som minskar slemhinnans motståndskraft
Med åldern blir magsäckens och tolvfingertarmens slemhinna så småningom skör. Oftast minskar då också saltsyrans utsöndring, vilket gör att slemhinnan klarar sig. Ibland bibehåller dock magsäcken sin förmåga att producera stora mängder saltsyra också i en hög ålder, vilket då kan öka risken för sårbildning.Rökning minskar slemhinnans motståndskraft på många olika sätt. Tarmverksamheten ändras, så att gallsyrorna delvis kommer via nedre magmunnen till magsäcken, i stället för att gå till tunntarmen. Därför kan man upprepa att tobaksstopp är en förutsättning för att man framgångsrikt skall kunna sköta sårsjukdomen.
Ett magsår på typstället, angulus, på gränsen mellan övre och nedre delen av magsäcken
Värkmedicin löser upp slemhinnans skyddande slemlager och kan fräta på slemhinnan. Detta gäller nästan alla värkstillande medel som kan fås utan recept, och dessutom många av recept-medicinerna. Vanlig acetosalisylsyra (till exempel ASPIRIN) är i detta avseende en dålig medicin, eftersom det är en stark syra. Acetosalisylsyra finns i många receptfria värkmediciner, huvudvärkspulver och influensamediciner. En patient som någon gång haft magsår kan undvika dessa värkmediciner under resten av sitt liv. Den enda vanliga receptfria värkmedicinen, som inte alls irriterar magens slemhinna, är paracetamol (PANADOL).
Kortison och endel andra mediciner kan öka risken för magsår. Det är därför skäl att berätta om sitt magsår också då man besöker läkare för andra sjukdomar - så att läkaren kan undvika att ge mediciner som eventuellt kan irritera magsäcken. Alkohol irriterar också magsäckens slemhinna, trots att den inte i och för sig orsakar magsår, och bör därför undvikas.
Helicobacter pylori
De senaste åren har man kunnat konstatera, att en bakterie med namnet Helicobacter pylori både ökar utsöndringen av saltsyra och minskar slemhinnans motståndskraft. Många människor har denna bakterie i sin mage men har inga som helst besvär av detta. Hos en del utgör bakterien dock tydligen en viktig bidragande orsak till magsårssjukdomen. Det är möjligt att behandla denna bakterieinfektion, och med en kombination av två eller tre mediciner får man oftast bort bakterien, och då minskar risken att sårsjukdomen skall återkomma avsevärt.Personer med sår på tolvfingertarmen har Helicobacter-infektion nästan hundraprocentigt, och om Helicobacter kan konstateras, bör denna skötas bort. Annars återkommer såret garanterat. Beträffande sår i själva magsäcken hittas Helicobacter i omkring 70%. Också här gäller, att det är skäl att sköta bort bakterien, för att undvika residiv.
Upptäckten av Helicobacter pylori har revolutionerat vår förståelse för magsårssjukdomen och behandlingen av denna sjukdom. Magsår är alltså till stor del sist och slutligen en infektionssjukdom!
Symptom
Sårsjukdomen kan länge vara symptomfri. Oftast orsakar den ändå smärta, i övre delen av magen eller en aning till höger. Smärtan kan stråla mot bröstet eller ryggen. Smärtan är inte nödvändigtvis speciellt svår, ibland förekommer bara en ``gnagande'' känsla på tom mage. Smärtan lindras oftast av födointag. Ibland vaknar patienten på morgonnatten av smärtan, och då hjälper det att äta. Att dricka kaffe eller alkohol ökar däremot besvären.Ofta har patienterna dessutom halsbränna och uppstötning av surt maginnehåll upp i munnen. Under sjukdomens svåraste skede förekommer illamående och uppkastningar. Dessutom kan man gå ned i vikt. Såret kan orsaka förträngning i magsäcken eller tolvfingertarmen, vilket gör att maten inte kan passera ut i tarmen, och då kastar man upp gammal mat många timmar efter måltiden.
Såret kan blöda, varvid avföringen blir tjäraktigt svart, så kallad melena. Då blir patienten samtidigt anemisk, blek och upplever andnöd vid ansträngning, tex när han går i trappor. Melena kräver alltid omedelbar läkarvård. Användning av acetosalicylsyra och andra värkmediciner ökar klart blödningsrisken.
Hur får man diagnosen?
Sårsjukdomen har alltså ganska typiska symptom och på basen av dessa kan man misstänka sjukdomen. Laboratorieundersökningar är inte till stor hjälp, eftersom patienten kan ha magsår, trots att alla blodvärden är helt normala. En anemisering kan dock tyda på ett blödande magsår.Den avgörande undersökningen är gastroskopi. Vid denna undersökning får patienten svälja en tunn slang, och genom fiberoptik i denna ser man både på magsäcken och tolvfingertarmen. Om det behövs, kan man ta prov från magsaften och slemhinnan. Dessutom tar man ofta ett prov av slemhinnan för att se om det finns infektion orsakad av Helcibacter pylori-bakterien. Det är skäl att göra gastroskopi, ifall patienten haft symtom tydande på magsårssjukdom i en månads tid eller längre. Gastroskopin har under årens lopp blivit lättare och lättare, eftersom instrumenten förbättrats och blivit tunnare och mjukare. Undersökningen är nuförtiden inte alls så svår som den var ännu på 70-talet. Undersökningen tar bara ett par minuter. Provbitstagningen känns inte alls!
I samband med gastroskopi tas numera också alltid prov för bestämning av Helicobacter pylori, som kan konstateras i en snabbtest från provbit (ureastest), mikroskopisk undersökning och dessutom kan bakterien odlas från biopsierna.
Röntgenundersökning av magsäcken och tolvfingertarmen ger oftast också besked om en eventuell magsårssjudkom. Ifall fyndet är avvikande, måste man dock nästan alltid göra en gastroskopi för att kontrollera fyndet, och därför har man numera övergått till att göra gastroskopi som första och också ofta enda undersökning. Då det gäller att klarlägga, hur magsäcken tömmer sig till tarmen, är röntgen dock bättre än gastroskopi.
Finns det risk för cancer?
Det finns ingen risk för cancer vid sår i tolv fingertarmen. Forskarna anser också, att det är ytterst sällsynt, att cancer skulle utvecklas i ett godartat sår i magsäcken. Problemet är bara det, att magcancer till en början kan se ut som ett vanligt sår. Då det gäller sår i magsäcken är det därför viktigt att såret undersöks med gastroskopi och att man i samband med denna tar vävnadsprov (biopsier) för att utesluta en elakartad sjukdom.
Behandling
När ett magsår har konstaterats, skall man först fundera på dess orsaker. Ofta hittar man en eller flera klara orsaker, tex Helicobacter pylori-infektion, rökning, överdriven kaffekonsumtion, användning av värkmedicin eller en för stor arbetsbörda. Det första viktiga steget i behandlingen är att så gott det går och i ett så tidigt skede som möjligt avlägsna sjukdomens orsaker. Just då är det tid att börja den definitiva tobakstrejken!
Dieten är relativt fri vid behandling av magsår. Om patienten själv märker att någon maträtt orsakar symptom är det förstås skäl att undvika denna. Mjölkbottnade maträtter passar ofta bra när man har en sårsjukdom. Att ha regelbundna mattider är viktigt, - det är bra att äta ett ordentligt morgonmål och två måltider på dagen, - och gärna också några mellanmål. Reservera tid för måltiderna, så att du kan äta lugnt och njuta av maten!
Medicinerna
Medicineringen vid Helicobacter pylori-infektion finns beskriven på andra ställen i denna hemsida, varför den inte kommer att relateras här.Med mediciner kan man neutralisera magsäckens saltsyra eller minska dess utsöndring.
Med antasida (t.ex. BALANCID, NOVALUZID) neutraliseras saltsyran i magsäcken. Vanlig matsoda fungerar på samma sätt, men om man använder den i rikliga mängder kan den orsaka vissa bieffekterAntasida har sällan biverkningar. Medicinen kan dock i någon mån påverka tjocktarmens funktion och då kan diarré och förstoppning förekomma. Dessa mediciner är receptfria.
Sucralfat (t.ex.ALSUCRAL, ANTEPSIN) neutraliserar också magsyran. Dessutom lägger sig denna medicin som en ``skyddshinna'' ovanpå magsåret, vilket gör att såret läks med några veckors behandling. Också denna medicin är receptfri.
H2blockerare (t.ex. TAGAMET, ZANTAC, PEPCIDIN, NIZAX m.fl.) har använts i Finland sedan 1978, och har visat sig vara mycket effektiva i behandlingen av denna sjukdom. De ger också sällan några biverkningar, och kan oftast tryggt användas också under en lång tid. Symptomen lindras klart redan efter ett par dagars behandling, men för att såret skall läkas helt, måste behandligen fortsätta i minst en månad. Om sjukdomen är envis eller ofta återkommande, använder man ibland långvarig så kallad uppehållsbehandling med dessa mediciner. En del av dessa preparat har 1996 blivit receptfria i Finland.
Omeprazol (OMEPRAZOL), esomeprazol (NEXIUM), lanzoprazole (LANZO) och pantoprazole (SOMAC) representerar en ny typ av magsårsmedicinen, så kallade protonpumpinhibitorer. De minskar utsöndringen av saltsyra nästan otroligt effektivt, och sjukdomens symptom försvinner oftast efter den första tabletten.
Som ovan nämndes kan magsår orsakas av värkmedicin. Ibland är det inte möjligt att avsluta värkmedicineringen, tex vid svår reuma eller svåra ledförslitningar. Man kan då upphäva värkmedicnens skadliga inverkan på magslemhinnan med en ny medicin, misoprostol (CYTOTEC) och på detta sätt bota eller förebygga magsår. Denna medicin får absolut inte användas, ifall patienten eventuellt är gravid.
Vi finländare använde år 1996 över 170 milj mk för att köpa mediciner som används vid behandling av magsår, enligt den läkemedelsstatistik, som årligen utges av Läkemedelsverket och KELA. Antacida användes för 12 milj, och de nya magsårsmedicinerna för 150 milj. Räknat i mark vas omeprazole (LOSEC) den mest använda, 46 milj mk, tätt följd av ranitidin (RANIMEX, ZANTAC m.fl) för 44 milj mk. Som jämförelse kan nämnas, att finländarna använde 716 milj mk för medicinering av hjärt- och kärlsjukdomar.
Kirurgisk behandling
Oftast klarar en magsårspatient sig bra med anvisningarna ovan och en lämplig medicinsk behandling. Speciellt efter det att man lärde sig känna Helicobacter-infektionen och kan sköta bort denna, har det blivit ytterligt sällsynt, att operation behövs. Operation kan ändå bli nödvändigt i två situationer:- i sjukdomens aktiva skede, då såret kan blöda rikligt eller brista. Ett brustet magsår leder till bukhinneinflammation och är livshotande. Ett sådant måste oftast opereras omedelbart som dejourfall.
- då sjukdomen är hela tiden är aktiv, och återkommer redan inom några veckor efter det att medicineringen avslutats.
De vanligaste operationsmetoderna är
- vagotomi, där man skär av de nerver som styr utsöndringen av saltsyra. När man gör detta minskar syrautsöndringen och magsåret kommer nästan aldrig igen, 85% av patienterna får inte mera sår efter operation. Speciellt för en ung person som lider av kronisk tolvfingertarmsårsjukdom är vagotomin ofta en bra lösning, men den medicinska behandlingen är numera nog så effektiv, att operation väldigt sällan behöver övervägas.
- ventrikelresektion, där man tar bort en del av magsäcken och sammanfogar den kvarvarande magsäcken med tunntarmen.
Den modärna operationstekniken har avsevärt minskad de risker, som alltid är förknippade med operation. Då man uppskattar de risker en eventuell operation kan innebära, bör man också tänka på, ett det inte är helt ofarligt att gå med ett envist magsår.
Magsår och samhället
Samhällets uppgift är att hjälpa dem som oförskyllt lider av en sjukdom. När det gäller magsårssjukdom hjälper samhället patienten med medicinkostnaderna (magsårsmedicinerna ersätts i Finland med omkring 50 %, vilket också gäller för de flesta andra medicinerna). Sjukledighet kan behövas i sjukdomens aktiva skede, tills behandlingen har lindrat symptomen. Behandlingsresultaten är oftast så goda, att sjukdomen inte orsakar mera långvarig eller varaktig arbetsoförmåga, och det är därför sällan invalidpension beviljas pga magsår. Ett aktivt skede av sjukdomen kan leda till uppskov med avtjänande av värnplikt.