1982 hittade en gastroenterolog i Oregon, USA tre fall av blodig diarre och krampartade magsmärtor men utan feber. En genomgång av ett stort antal sjukjournaler gav ytterligare ett 20-tal fall, och då samma sjukdom sedan också hittades i Michigan några månader senare, och man kunde identifiera en ny typ av en bakterie vid namn Escherichia Coli hos dessa patienter. Den nya typen fick namnet E.Coli 0157:H7.
Det har sedan visat sig, att denna bakterie är ett hälsoproblem i många länder, bl.a. i Japan, som under det senaste året drabbats av en omfattande epidemi orsakad av denna bakterie. USA drabbades av en epidemi 1993, med 700 insjuknade och 4 dödsfall, alla barn. I finländska nyhetsmedier används oftast namnet EHEC om denna bakterie.
Infektionen förekommer oftast under de varma sommarmånaderna.
Har vi haft epidemier i Finland?
Sommaren 1997 drabbades Alavus-området i syd-Österbotten av en epidemi med flera tiotal insjuknade. Den sannolika smittokällan var en simstrand, även om detta inte kunde bevisas. Två små barn har dött av EHEC-infektion under 1997 i Finland.
E.Coli 0157:H7 finns normalt hos kreatur (ungefär 1% av korna har denna bakterie utan att insjukna), och det är sannolikt omöjligt att utroda den helt och hållet. Köttet kan bli förorenat med bakterien i samband med slakt, och ifall köttet inte kokas eller steks ordentligt, kan levande bakterier följa med födan. Bakterien kan också sprida sig via vatten, t.ex. via simbassänger, och bakterien kan smitta vid personkontakter - orsaken till att epidemier av E.Coli 0157:H7 ofta drabbar barnhem och skolor.
Inkubationstiden är 3 - 4 dagar, undantagsvis upp till en vecka.
E.Coli 0157:H7 producerar ett toxin, ett ämne som är giftigt för tarmen, och detta toxin påminner om det som produceras av Shigella dysenteriae, som orsakar dysenteri. Vilka är symtomen?
E.Coli 0157:H7 orsakar diarre, som oftast är blodig, men kan vara oblodig, hemolytiskt uremiskt syndrom (de röda blodkropparna sönderfaller och njurarna skadas av detta), sönderall av trombocyter och i värsta fall avlider patienten pga infektionen.
Sjukdomen börjar typiskt med svåra krampartade smärtor i buken, diarren är till en början oblodig, men blir så småningom blodig, och dessutom kan patienten ha uppkastningar. Till skillnad från andra liknande infektioner har patienten ingen eller obetydlig feber. Lyckligtvis blir de flesta småningom friska, sjukdomen håller på en vecka, och lämnar vanligen inga bestående men.
Vilka andra sjukdomar kan ha samma symtom?
Av de infektiösa tarmsjukdomarna kan man se samma sjukdomsbild vid infektion av Campylobacter, Clostridium difficile (orsakar pseudomembranös colit, oftast efter antibiotikabehandling), Salmonella, Shigella och Yersinia. Amebainfektion, som man kan få i de tropiska länderna, kan ge samma symtom.
Dessutom kan man se liknande symtom vid en blindtarmsinflammation (appendicit) och vid akuta skov av kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar (ulcerös colit, Crohn´s sjukdom).
Vilka är komplikationerna?
E.Coli 0157:H7-infektionen orsakar ett hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS) hos omkring 6 % av de insjuknade, och det uppstår oftast ungefär en vecka efter insjuknandet i diarren. Blodkropparna faller sönder, och detta skadar njurarna, med njursvikt som följd. Unga barn och väldigt gamla människor drabbas oftare än andra av denna komplikation, och det är denna komplikation som orsakar dödsfallen vid E.Coli 0157:H7 -infektionen. Mellan 3 och 5% av barn som drabbas av HUS, avlider. Nästan alla fall av HUS orsakas av E.Coli 0157:H7.
Om man gör en colonoskopi, dvs ser in i tjocktarmen med ett långt böjligt rör, ser man en svullen, rodnande slemhinna med ytliga sår, och slemhinnan kan blöda spontant. Förändringarna blir värre, ju högre upp man går i tarmen, och kan vara värst vid blindtarmen.
Bakterien är känslig för vanliga antibiotika, som används för andra tarminfektioner. Trots detta har det varit svårt att påvisa någon klar nytta av antibiotikabehandling, och det verkar inte som om antibiotika-behandling skulle minska risken för utvecklandet av hemolytiskt uremiskt syndrom. I de allra flesta fallen går sjukdomen spontant över. Patienten behöver säkert intravenös vätsketillförsel under det akuta skedet. Ett hemolytiskt uremiskt syndrom kräver sannolikt behandling på intensivvårdsavdelning, inklusive dialysbehandling.
Goda arbetsförhållanden på våra slakterier, och god hygien och omsorgsfull tillagning av maten är viktiga faktorer för att förebygga denna infektion. Och vi tvättar väl alla våra händer efter wc-besök?
Om en epidemi tänker bryta ut, är det viktigt, att redan det första fallet diagnostiseras rätt - för att smittokällan skall kunna spåras och åtgärdas. Därför är det viktigt, att vi också i vårt land har beredskap att göra denna diagnos, och att läkare, som vårdar akut sjuka diarrepatienter har E.Coli 0157:H7 i minnet.