
the Home Page
Frågor och Svar om Gastroskopi (endoskopisk undersökning av magsäcken)

Gastroskopi
Vad är en gastroskopi?
Gastroskopi är en endoskopisk undersökning av övre magtarmkanalen, med ett endoskopiskt instrument. Instrumentet har antingen en optik gjord av tiotusentals glasfibrer, som förmedlar bilden från magsäcken till endoskopistens öga, eller en liten tekniskt sofistikerad tv-kamera, varvid bilden syns i en vanlig tv-monitor.

Ett modärnt Olympus videoendoskop
Är undersökningen svår?
Nej! Med de nutida instrumenten upplevs undersökningen oftast som mycket lättare än patienten föreställt sig på förhand. Skall man jämföra med någonting, så är väl en gastroskopiundersökning lika svår som att sitta hos tandläkaren, men det går fortare, och det gör inte ont. Det är egentligen bara den första minuten, då man sväljer gastroskopet, som är en aning obehaglig.
Hur länge tar en gastroskopi?
En vanlig gastroskopi tar bara några minuter.
Gastroskopi är inte bara "att man ser ner i magen". Vad annat kan man göra under en gastroskopi?
Gastroskopi är en väldigt mångsidig undersökning, som ger en enorm information om tillståndet i övre magtarmkanalen. Gastroskopi är egentligen tre undersökningar:
- oesophagoskopi (endoskopisk undersökning av matstrupen)
- gastroskopi (endoskopisk undersökning av magsäcken)
- duodenoskopi (endoskopisk undersökning av tolvfingertarmen)
I samband med gastroskopin görs följande åtgärder nästan rutinmässigt:
- pH-mätning av sekret i magsäcken
- biopsi (provbit) från slemhinnan i tunntarmen för uteslutande av celiaki
- biopsier från magsäcken för mikroskopisk undersökning
- biopsier från magsäcken för så kallad ureastest, för att påvisa eventuell förekomst av Helicobacter pylori,
- och cytologiskt cellprov från eventuella förändringar på det granskade området.

En gastroskopi är inte någon svår undersökning med modärna videoinstrument!
Dessutom kan man ta fotografier och videoupptagningar för att visuellt dokumentera eventuella avvikande fynd, och biopsier för att odla Helicobacter pylori. En hel del åtgärder kan också utföras i samband med gastroskopi. Man kan avlägsna olika föremål, t.ex. slantar, som patienten svalt i misstag. Det går att stilla en blödning från ett magsår eller från utvidgade vener i matstrupen med injektion av skleroserande ämnen, och man kan sätta in proteser ("rör") förbi trånga ställen t.ex. i matstrupen. Man kan utvidga trånga ställen med ett uppblåsbart ballongliknande instrument. Det går också att anlägga en så kallad gastrostomi under en gastroskopi. Sist och slutligen bör nämnas, att det finns gastroskop utrustade med ultraljud, så att man kan göra en ultraljudsundersökning "innifrån" för att visualisera organ, som annars är svårundersökta, t.ex. bukspottskörteln.
Gastroskopi - indikationer
Varför gör man en gastroskopi?
Den vanligaste orsaken är besvär som förefaller komma från övre magtarmkanalen, speciellt ifall besvären är av sådan typ, att en organisk orsak kan misstänkas. Svåra besvär kan kräva omedelbar gastroskopi. Ifall besvären är lindriga, kan man säkert avvakta en månad och se, ifall besvären spontant går över.
Gastroskopi är primärundersökning, dvs den första undersökningen man gör, vid besvär från övre magtarmkanalen.
Vilka sjukdomar bör uppföljas med gastroskopi?
Det finns några sjukdomar, där upprepade gastroskopier är nödvändiga. Den vanligaste är magsår i magsäcken, som måste följas med med gastroskopi tills de helnat helt, och gärna en gång också efter detta, detta för att utesluta elakartad sjukdom.
Andra sjukdomar, där man gör gastroskopi med 1 - 3 års mellanrum är :
- familjär colonpolypos (en sjukdom, där patienten har 100-tals polyper i tjocktarmen, och ibland också får polyper i magsäcken och tolvfingertarmen).
- Barret's oesophagus (en koplikation till långvarig katarr i matstrupen, där man har en riskökning för cancer, varför uppföljning rekommenderas)
- polyper i magsäcken
- dysplasi i magsäcken (dysplasi är cellförändringar som kan antyda, att patienten har en viss risk för att få magcancer)
Gastroskopi - kontraindikationer
Finns det tillfällen, då gastroskopi inte bör göras?
Gastroskopi är nästan alltid möjlig. Hög ålder och andra sjukdomar utgör sällan något hinder för denna undersökning. Det finns dock vissa sjukdomar, där man undviker att göra gastroskopi:
- hinder högt uppe i matstrupen (t.ex. en så kallad Zenkers divertikel), som kan göra det svårt för patienten att svälja gastroskopet
- akut hjärtinfarkt (där gastroskopin eventuellt kan vara för ansträngande för patienten och eventuellt orsaka rytmstörningar)
- svår lungsjukdom med nedsatt lungfunktion (under gastroskopin kan patienten få en del slem i svalget, och gastroskopet i och för sig kan inverka på andningen, ifall patienten har kraftigt nedsatt lungfunktion).
Dessutom bör tilläggas, att gastroskopin naturligtvis är "frivillig". Ifall patienten motsätter sig undersökningen och inte vill vara med om denna, görs den inte.
Gastroskopi - förberedelser
Hur skall man förbereda sig inför en gastroskopi?
Det viktigaste är att man kommer oäten till undersökningen. För att undersökningen skall ge all den information som går att få, bör magsäcken vara tom, och därför bör man inte äta någonting ungefär 8 timmar före undersökningen. Ifall patienten har någon sjukdom, som gör det svårt att vara länge oäten (t.ex. insulinbehandlad diabetes), är det skäl att diskutera detta, och oftast går det då bra att göra undersökningen tidigt på morgonen före frukosten. Det är skäl att hålla den läkare som behandlar magbesvären informerad också om eventuella andra sjukdomar - ett klaffel på hjärtat kan eventuellt göra det nödvändigt att ge antibiotika före undersökningen (så kallad endocardit-profylax).
Får man skriftliga anvisningar före undersökningen?
De flesta polikliniker och läkarmottagningar, där gastroskopier utförs, har skriftlig information, som sänds hem åt patietnen. Som exempel på en sådan (som fritt får kopieras) är här vår skriftliga information:
FÖRESKRIFTER FÖR GASTROSKOPI
Ni har fått tid för undersökning av magsäcken (gastroskopi) den ___/___
20__ kl ___ vid läkarmottagningen GASTROLAB, Kyrkoesplanaden 18 B,
Vasa.
Vid undersökningen förs en tunn och mjuk slang ner i matstrupen, efter
bedövning. Undersökningen erfars inte som speciellt besvärlig, och
tar bara några minuter. Under undersökningen granskas matstrupen,
magsäcken och tolvfingertarmen, och vid behov kan man fotografera
eventuella förändringar och också ta prov för mikroskopisk undersökning
om nödvändigt. I allmänhet tas också ett prov av magsaften för mätande
av surhetsgraden. Om det finns skäl att misstänka matsmältningsrubbningar,
tas en ytlig provbit av tunntarmsslemhinnan.
Vid undersökningen bör magsäcken vara helt tom, och man skall därför
inte äta 8 timmar före undersökningen, ej heller dricka och helst
inte röka.
Ta med eventuella röntgenbilder av magsäcken. Om Ni vill ha ytterligare
upplysningar om undersökningen, kan Ni ringa per tel 961-312 4055 (helst
tisdagar kl 16 - 18).
Gastroskopi - premedicinering
Behövs det lugnande medicin före undersökningen?
I allmänhet inte. Den enda medicin, som rutinmässigt används är en lokal bedövning av slemhinnan i svalget med spray.
Medicinering före undersökningen gör denna en aning behagligare, men är förenad med många nackdelar:
- Gastroskopi är en nästan komplikationsfri undersökningen, men en stor del av de komplikationer som har rapporterats har berott på premedicinering.
- patienten minns ingenting av undersökningen (vilken väl inte är till någon stor nackdel), men han kanske inte heller minns, vad som sades efter undersökningen, vilken sjukdom han har, hur denna skall behandlas och så vidare. En patient som sövs för undersökningen borde ha en följesslagare med sig, som kan ta emot nödvändig information.
- patienten måste övervakas efter undersökningen, så att han säkert hämtar sig från medicineringen, och detta gör, att gastroskopin och det som ansluter sig till denna tar längre tid.
- patienten kan inte köra hem med egen bil utan måste ta taxi, och borde alltså ha en följesslagare
- patienten kan inte gå i arbete efter undersökningen.
Trots detta kan det förvisso finnas enstaka fall, där lämplig och möjligast lindrig premedicinering är en förutsättning för att undersökningen skall kunna genomföras. Bör också påpekas, att ovanstående resonemang gäller vuxna, då det är fråga om barn är situationen naturligtvis en helt annan.

| |