the 
Home Page
Home Page
Celiaki är en sjukdom, där tunntarmens slemhinna inte tål gluten, ett äggviteämne, som ingår i de inhemska sädesslagen (korn, råg, vete och i mindre grad sannolikt havre). Tunntarmens slemhinna uppvisar en typisk skada, så kallad villusatrofi, och skadan läks med glutenfri kost. Sjukdomen orsakar magbesvär och en hel del bristsymtom, som alla går över med noggrann glutenfri kost.
En patient som har laktosintolerans saknar ett enzym i tunntarmen, som heter laktas, och som behövs för att spjälka upp mjölksockermolekylen. Har man denna enzymbrist, kan mjölksocker inte sugas upp (absorberas) via tunntarmen. Om patienten dricker mjölk, kommer därför ansenliga mängder osmält mjölksocker till tjocktarmen, där det utgör näring för bakteriefloras, som trivs, frodas, och orsakar gasbesvär och diarre. Laktosintolerans är en väldigt ofarlig åkomma. En människa med laktosintolerans får magbesvär av mjölk, men mjölken skadar inte kroppen i övrigt.
Det finns säkert olika grader av laktosintolerans?
Ja. Varannan människa med laboratoriemässigt påvisbar laktosintolerans har inte några symtom av denna. Endast en liten del av alla laktosintoleranta har en så svår laktosintolerans, att de inte tål ens den mängd mjölksocker som finns i ett glas mjölk, per dag.
Vad menar man med sekundär laktosintolerans?
Den vanliga laktosintoleransen är medfödd och livslång, och är i vårt land en vanlig sjukdom, omkring 15% av befolkningen kan påvisas ha en mer eller mindre uttalad laktosintolerns.
Man kan dock ha laktosintolerans som följd av någon annan sjukdom, t.ex. celiaki. Då laktosintoleransen är en följd av en annan åkomma, kallas den sekundär. Till skillnad från den vanliga "primära" laktosintoleransen, kan den sekundära gå över, förmågan att absorbera mjölksocker återkommer, då grundsjukdomen behandlas.
En speciell typ av sekundär laktosintolerans ser man inte sällan efter en tillfällig magsjukdom. Efter en infektiös magsjukdom kan tunntarmens slemhinna för några veckor delvis förlora förmågan att producera laktas, och har man haft en ordentlig maginfluenssa, kan det därför vara bra att en tid - några veckor - vara försiktig med mjölk, om man märker, att mjölken ger besvär.
Vilken samband finns mellan celiaki och laktosintolerans?
Följande tre möjligheter föreligger:
- patienten har celiaki, men har inga obehag av mjölk (och normal laktosbelastning) och har alltså ingen laktosintolerans.
- patienten har celiaki, och får dessutom obehag av mölk, och laktosbelastningen är avvikande, men efter ett halvt eller ett år kan patienten igen börja använda mjölk, och laktosbelastningen normaliseras. Då har det varit fråga om en sekundär laktosintolerans, dvs laktosintoleransen är en följd av celiakin, och då celiakin behandlas, går laktosintoleransen över.
- patienten har celiaki, och dessutom en vanlig "primär" laktosintolerans. Vi människor kan ha två sjukdomar samtidigt. I dessa fall har patienten varaktigt en försämrad förmåga att absorbera mjölksocker, och denna påverkas inte av att celiakin behandlas. Celiaki och primär laktosintolerans är två helt skilda sjukdomar.
Vad har detta för betydelse i praktiken?
Om man diagnostiserar celiaki, och dessutom samtidigt konstaterar laktosintolerans, kan det vara skäl att kontrollera, om laktosintoleransen faktiskt är bestående - t.ex. med en ny laktosbelastning efter l/2 - l år. I många fall märker man då, att laktosintoleransen var sekundär till celiakin, och patienten kan återuppta användandet av vanlig mjölk.
... eller sök med Alta-Vista:
|
Uppdaterad den 31 mars, 2000 The Wasa Workgroup on Intestinal Disorders c/o Hans Björknäs GASTROLAB Kyrkoesplanaden 18 B 37 65100 Vasa, Finland, Europe Tel +358-6-3124055 Email: hans.bjorknas@kolumbus.fi |
 Månadens bok
|
