|
|
|
|
![]()
|
![]()
Organismen kan också ha flere andra funktionella fel. En patient kan ha huvudvärk fast man inte ens i mycket noggranna undersökningar hittar några fel i hans huvud En kvinna kan ha smärtsamma menstruationer trots att gynekologen inte kan hitta några som helst gynekologiska fel. En människa kan på samma gång lida av många olika funktionella störningar.
Smärta. Smärtan känns typiskt på ett rätt stort område eller till och med över hela magen. Den kan variera, ibland är ett ställe sjukare, ibland ett annat. Ibland kan en tarmtömning lindra besvären avsevärt, likaså luftavgång. Fast smärtan ibland kan vara svår brukar den inte väcka en på natten. Födointag, tex en stor måltid, gör ofta besvären värre - har man magsår brukar besvären däremot bli lindrigare av mat.
Svullnadskänsla. Det känns som om magen skulle vara svullen. Man upplever sina kläder som trånga och det känns skönt att lätta på bältet - ingenting får trycka på magen. Svullnaden beror oftast på att luft samlas i tjocktarmen.
Luftproblem är också mycket nära förknippade med denna sjukdom. Av någon orsak bildas det onormalt mycket luft i tjocktarmen. Ibland upplever man också ett behov av att svälja oftare än normalt, och denna svalda luft måste man sedan ofta rapa upp.
Diarré är ett ganska vanligt symptom. Stress kan utlösa diarrén och därför brukar man också tala om ``tent-diarré''.
Förstoppning kan vara sjukdomens enda symptom hos många patienter. Ofta är tarmens funktion omväxlande, ibland har patienten perioder med diarre, ibland förstoppning.
Ofullständig tömning av tarmen är ett inte helt ovanligt symtom vid denna sjukdom. Det känns som om ``allt inte skulle ha kommit bort'', och patienten måste gå på wc efter en stund igen.
Ibland har patienten också funktionella störningar i den övre matsmältningskanalen. Exempel på sådana symptom är tex halsbränna och besvär i övre delen av magen. Sjukdomen kan också orsaka allmänna symptom som trötthet och apati.
Det finns dock några symptom, som inte typiskt förekommer vid denna sjukdom. Sådana symptom är uppkastningar, avmagring, feber, och blod med avföringen.
-Irriterad tjoktarm (Colon Irritabile). Ibland används också benämningen krampande tjocktarm (Colon spasticum).
-Irriterad tarm (Irritable Bowel Syndrom)
-Flexura lienalis syndrom. Med denna term avser man besvär som lokaliserar sig till den slinga tjocktarmen gör under vänster revbensbåge. Detta är den högsta punkten i tjocktarmen då patienten är i stående ställning, och tarmgasen, som är lätt och strävar uppåt, kan ofta samlas just på detta ställe. Tarmen blir då utvidgand, tom utspänd, och detta orsakar kramp i tarmen. Besvären känns då upptill i magen till vänster, och kan stråla mot bröstet, tom mot vänster axel. Det är inte alltid så lätt att skilja dessa besvär från besvär, som man kan erfara vid hjärtsjukdom. Till skillnad från hjärtbesvären är dessa besvär dock helt ofarliga.
-Proctalgia fugax, ``sendrag i ändtarmen''. Det här namnet avser en kraftigt kramp kring ändtarmen som orsakar en kraftig - tom olidlig - men kortvarig smärta vid ändtarmen och ändtarmsöppningen.
-Meteorism är den medicinska termen för luftbesvär.
När man får en störning i det autonoma nervsystemet, förändras tarmens verksamhet och en funktionell rubbning uppstår. Orsakerna kan vara många. Stress eller oregelbundna mattider kan bidra till att besvären uppkommer. Ibland kan man inte hitta någon direkt orsak. Benägenheten för sjukdomen kan vara ärftlig. Vanliga laxermedel (avföringsmediciner), som stimulerar tarmens funktion, kan förvärra sjukdomen. Detta gäller dock inte sk bulklaxativ, vilka endast ökar avföringsmassan.

Diagnosen bygger därför dels på de helt typiska symtomen, dels på att andra organiska sjukdomar, som kan ge samma symtom, utesluts med lämpliga undersökningar. En erfaren läkare kan lätt skilja denna sjukdom från tjocktarms cancer eftersom symptomen är mycket olika. Det är skäl för patienten att låta sin läkare bestämma, vilka undersökningar som bör göras för att rimligtvis utesluta andra sjukdomar i tarmen. De vanligaste sjukdomarna som kan ge symtom liknande dem vid irriterad tarm är:
- laktos-intolerans (mjölksockerintolerans). Har patienten denna sjukdom klarar tunntarmen inte av att smälta mjölsockret, och följderna av detta är luftbesvär och diarre'. Dessa symptom påminner de som förekommer i irriterad tjocktarm. Denna diagnos får man lätt med en laktosbelastning. Patienten själv kan med ganska stor säkerhet komma underfund med om hon eller han har laktosintoleras, genomatt hålla en strikt mjölkfri diet i två veckor - lindras besvären avsevärt talar detta för att patienten har en laktosintolerans Sjukdomen är mycket vanlig
- celiaki, är en sjukdom där tunntarmens slemhinna skadas av ett äggviteämne som finns i de inhemska sädessslagen. Denna sjukdom orsakar förutom magbesvär också avmagring och andra symptom
- kroniska tarminflammationer som Crohns sjukdom och Colitis Ulcerosa. I dessa sjukdomar är avföringen ofta blodig, patienten går ner i vikt och blodvärdena försämras.
Irriterad tjocktarm är en ofarlig sjukdom. Om man inte får någon annan sjukdom lever man garanterat till 100 års ålder. Eftersom alla mediciner är mer eller mindre farliga kan det lätt hända, att behandlingen blir farligare än själva sjukdomen om man sköter den med kraftiga mediciner. Dieten är därför viktigare än medicinerna vid behandlingen av irriterad tjocktarm.
Dieten borde vara fiberrik. Man skall alltså äta rikligt med grönsaker, helkornsbröd och vid behov fibertillsats (tex en matsked vetekli i morgongröten). En för stor tillsats av fiber i födan kan dock också det ge besvär - för mycket och för litet skämmer allt! Kaffedrickandet skulle det vara bra att hålla vid måttliga mängder och ibland ger också te symptom.
Att undvika mjölk kan också vara fördelaktigt fast en påvisad laktosintolerans inte skulle finnas. Om man lämnar den vanliga mjölken bort kan man istället äta andra mjölkprodukter såsom fil, youghurt och ost, - alla behöver ju kalk.
Dieten är nog till stor del väldigt individuell och därför är det rätt så svårt att ge råd som skulle passa alla. En allmän regel kan dock vara, att man skall undvika sådana maträtter som klart orsakar besvär eller förvärrar symtomen. Sådana matträtter som bildar mycket luft i tarmen ger ofta besvär (tex kål, bönor, färsk bulla och limpa).
Nästan lika viktigt som vad man äter är hur man äter. Man borde äta i lugn och ro och njuta av maten.
Motion är viktig vid denna sjukdom. Vid promenad masserar magmusklerna magtarmkanalen för varje steg man tar, och hjälper sålunda tarmen att transportera innehållet och luften framåt.
Att undvika stress är lättare sagt än gjort. Om man klart upplever att en särskild stressfaktor ökar symptomen borde man ändå försöka reducera denna på sätt eller annat.
Mediciner försöker man undvika om det bara är möjligt. Det finns dock ett par typer av medicin, som är helt ofarliga, och som man nog kan använda också under en längre tid:
-bulklaxativ (som ViSiblin, Metamucil, Agiolax) ökar avföringens mängd, gör avföringen mjuk och hal, och underlättar på detta sätt tarmens funktion.
-dimeticon (tex Minifom) hjälper mot symptom som orsakas av stora mängder tarmgas. - Alla dessa mediciner är receptfria.
Det är klart att sjukdomen ibland kan vara så besvärlig och till och med plågsam, att man behöver medicin som lugnar tarmverksamheten, för att lindra de värsta symptomen. Vanliga laxativ (avföringsmedicin) är oftast inte att rekommendera, eftersom de oftast förvärrar kramperna i tarmen
Sjukdomen orsakar sällan behov av sjukdledighet och är så godartad att den sällan orsakar invaliditet eller arbetsoförmåga.
|


Kartor och satellitbilder över alla viktiga konferensstäder
18 november, 2011