the  Home Page
Historiska texter:
Magutvidgning
Denna text är ursprungligen publicerad år 1886 i boken "Hemläkaren, populär ordbok i sjukvård och helsolära enligt nutidens medicinska åsigter". Denna bok hade prof. A. Thornams "Sundhetslexicon" (publicerad i Danmark år 1854) som källa och var skriven av Wilh. Uhrström, Med. lic. och praktiserande läkare i Stockholm. År 1886 publicerades den andra omarbetade och tillökade upplagan med förord av prof. P.H. Malmsten.
Magutvidgning, Dilatatio ventriculi, beror oftast på en förträngning vid magens öfvergång till tunntarmen genom kräftsvulster, ärr efter magsår, svullnad beroende på inflammation eller svulster i närgränsande organ. Sällan framkallas den af slapphet i magväggen i följd af rikliga måltider under någon längre tid.
Öfre delen af buken är temligen starkt uppdrifven, under det att den nedre synes indragen. Kräkningar påkomma ofta, isynnerhet några timmar efter middagen, då vanligen stora massor uppkastas; afföringen är vanligen ganska trög. Om utvidgningen är betydlig, afmagra de sjuka vanligen mer och mer, klaga öfver hufvudvärk, hjertklappning, andfåddhet samt lida ej sällan af kramp och svimningar. De plågas äfven ofta af ångest samt ej sällan af svindel, då de skola gå uppför en trappa eller en höjd; derjemte lida de stundom af symptom på magsyra. (Jfr art. Magsyra och Magkatarr hos fullvuxna.)
En lång tid kan förgå innan smärtor i maggropen inställa sig, men sederma kan illamåendet bli ganska ihållande.
Vigtigast är att en ringa qvantitet närande, kraftiga och lättsmälta födoämnen intagas åt gången, samt att sålunda den sjuke fördelar på flera måltider den qvanitet föda han kan behöfva. Han bör följaktligen intaga 4 á 5 måltider om dagen och 1 om natten. Lämpliga födoämnen äro löskokta ägg med rostadt franskt bröd, färsk stek, varm eller kall, af fintrådigt magert kött o.d. Alla slags födoämnen, som lätt bilda gaser, och hvilka följaktligen kunna förorsaka en utspänning af magen, böra deremot omsorgsfullt undvikas. I svårare fall af magutvidgning bör den sjuke om möjligt undvika att dricka. Då han besväras af törst, må han taga en isbit i munnen eller i saknad av is skölja sig med kallt vatten utan att svälja ned något. Lavemang äro emellanåt lämpliga för att derigenom äfven befordra uttömningen af maginnehållet. Äfven torde det vara nyttigt att begagna maggördel, stadigt anlagd, om den sjuke kan fördraga en sådan. För öfrigt bör naturligtvis alltid behandlingen i första rummet lämpas efter orsaken till magutvidgningen, hvilken endast läkaren torde kunna upptäcka. (Jfr sålunda art. Magkräfta och Magsår.)
|
|
